Nathalies tankar och texter


Om att träna och anstränga sig
och om den där klimatkrisen


Jag har känt mig trött och hängig nästan hela vintern. Jag tror starkt att jag skulle bli piggare och må bättre om jag började träna igen. För två år sedan, när jag tränade, så mådde jag som bäst.

Men jag gör inte det. Jag skulle behöva en spark i baken. Eller att någon läkare ordinerar det. Då skulle jag bli 100% säker på att det är det rätta. Men det skulle fortfarande kräva ansträngning: hitta ett gym eller en sport, åka dit, byta om, sätta igång, och så göra om det vecka efter vecka.


Är det så vanligt folk tänker om klimatkrisen?
Alla har ju hört och läst om att det är allvarligt, att det är på riktigt, att vi måste agera NU. Alla känner nog lite klimatångest, stress, oro. Några känner mer och mår dåligt av det. Men ingen gör tillräckligt mycket åt det. Flera sopsorterar eller åker buss eller äter mindre kött. Men annars lever man sitt liv som vanligt. Som om det inte var en kris. Jag vet att några personer lever sina liv på ett hållbart sätt, men de är alldeles för få.

Det skulle kräva ansträngning att gå hela vägen, att låta krisen genomsyra hela ens liv. Vi skulle behöva avstå ifrån lyxen som vi har lärt oss ta för givet och behandla som en rättighet. Men man kan inte nöja sig med några enstaka klimatåtgärder och sedan fortsätta leva sitt liv som vanligt. Det räcker inte. Men förstå mig inte fel. Alla små åtgärder i rätt riktning är viktiga. Nödvändiga. Det är bara att de räcker inte. Vi behöver göra mycket mer.

Varken media eller politikerna behandlar klimatkrisen som en riktig kris, så varför skulle vi privatpersoner göra det? Kanske för att det handlar om våra liv och vår framtid? Bara för att politikerna blundar för problemet, ska vi också göra det? Ska vi vänta tills våra politiker utlyser ett klimatnödläge för att agera? Om vi väntar tills alla andra länder gör det, så lär bli för sent.

Jag har inget annat val. Jag kommer inte att må bättre förrän jag börjar träna regelbundet. Och det kräver ansträngning.

Vi har inget annat val. Vi måste sluta släppa ut växthusgaser i atmosfären. Det finns ingen superlösning på klimatkrisen som tillåter att vi fortsätter leva som vanligt.

Klimatkrisen kommer inte att lösas förrän vi ändrar våra vanor och vår livsstil.
Förrän vi slutar flyga och åka bil och skoter och motorbåt och allt som orsakar utsläpp.
Förrän vi slutar importera kött, skaldjur och palmolja.
Förrän vi slutar köpa frukt och grönsaker som inte är i säsong.
Förrän vi slutar slänga mat.
Förrän vi slutar skövla skogen som är kvar och börjar plantera träd istället.
Förrän vi slutar använda oljeprodukter.
Förrän vi slutar använda kraftfulla växthusgaser i kyl, frys och luftkonditionering.
Förrän vi stänger alla kolkraftverk.
Förrän vi slutar byta telefon varje år.
Förrän vi slutar köpa alla de saker vi inte behöver.
Förrän vi alla gör det: privatpersoner, företag, länder. Alla.

Bara då kan vi tillsammans lösa klimatkrisen.
Bara då kan vi försäkra oss om vår överlevnad.
Bara då kan vi säga till våra barnbarn att vi har gjort allt vi kunde.


Nathalie Caron Elfgren, maj 2019



Lyssna gärna på:
Greta Thunbergs TEDx talk på engelska
Greta Thunbergs 5 tips för klimatet

Böcker jag vill rekommendera:
Gustav Fridolin: Det är inte du, det är vi : en bok om solidaritet
Familjen Ernman-Thunberg: Scener ur hjärtat